Välkommen närmare musiken!

Leena Malkki blev tidigt uppmärksammad som barnsolist. Hon har fått sin klassiska utbildning huvudsakligen i Paris och Frankrike. Under åren har hon sjungit flera ledande roller: Elisabetta i Maria Stuarda (Gaetano Donizetti), Vitellia i Titus mildhet/La clemenza di Tito (W.A. Mozart), titelrollen i La Gioconda (Amilcare Ponchielli), Desdemona i Otello, Leonora i La forza del destino (Giuseppe Verdi) samt titelrollen i Norma (Vincenzo Bellini). Leena är likaså mycket aktiv som solist i konsertsammanhang. Hon är även grundare och konstnärlig ledare för den fristående kammaroperagruppen och ideella föreningen Operafabriken.

Hör och se konsertinspelningen där Leena Malkki och gitarristen Emmanuel Pautrot framför sånger respektive arior av Franz Schubert (bl.a. An die Musik), John Dowland, W.A. Mozart och Henry Purcell. Leenas framförande av Non più di fiori ur Operafabrikens uppsättning av Mozarts La clemenza di Tito är ett annat tips.

Matti Hirvonen har specialiserat sig på pianoackompanjemang sedan han var student och är idag ansedd som en av de ledande ackompanjatörerna i Skandinavien, men också hemmastadd i alla former av kammarmusik. Han studerade piano, ackompanjemang och kammarmusik vid Sibelius-Akademien i Helsingfors, Kungliga musikhögskolan i Stockholm samt genom privatstudier i London. Hans karriär började när han arbetade med Elisabeth Söderström. Sedan dess har han konserterat med många kända sångare, däribland Nina Stemme, Miah Persson, Ann Hallenberg, Hillevi Martinpelto, Iréne Theorin, Anna Larsson, Angelika Kirchschlager, Katarina Karnéus, Ida Falk Winland, Randi Stene, Håkan Hagegård, Peter Mattei, Wolfgang Holzmair, Andreas Schmidt och Bo Skovhus. Bland instrumentalister Hirvonen framträtt med ses t.ex. violinisterna Isabelle van Keulen, Zachar Bron och Leon Spierer, cellisterna Truls Mørk och Maria Kliegel samt klarinettisterna Michael Collins och Karl Leister.

Matti har uppträtt på kända musikfestivaler runt om i världen exempelvis i Edinburgh, Aix-en-Provence, Grafenegg och Schleswig-Holstein. Han framträder regelbundet i t.ex. Wigmore Hall, Musikverein och Konzerthaus i Wien, Philharmonie Köln, Palais des Beaux Arts i Bryssel, Concertgebouw Amsterdam, Philharmonie Luxemburg, Oper Frankfurt, Laieszhalle Hamburg samt Weill Recital Hall i New York. Han har också turnerat i Japan flera gånger.

Som pedagog har han innehaft professurer i bl.a. pianoackompanjemang och lied vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Royal College of Music i London och Rutgers University i New Jersey, USA. Han har även hållit mästarkurser för pianister och sångare vid Juilliard School i New York, Cleveland Institute of Music, Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn, Sibelius-Akademien, Oxford Lied Festival och Mozarteums sommarakademi i bl.a. Saltzburg.

Matti medverkar på talrika cd-inspelningar innehållande bl.a. skandinaviska sånger, pianomusik av Schubert och Robert Schumann, fransk kammarmusik med oboe tillsammans med Gregor Zubicky respektive Bengt Rosengren, ”Forellkvintetten” och pianotrio i Ess-dur av Schubert samt skandinavisk nutida pianomusik inklusive verk skrivna för och tillägnade Matti.

2014 belönades Matti Hirvonen med den kungliga medaljen Litteris et Artibus för sina insatser på musikområdet.

BrassUnit formades när dess medlemmar korsade varandras vägar under en intensiv helgkurs i Vänersborg. Efter att ha enats om att arrangera en gemensam examenskonsert, tog BrassUnit sitt första steg in i scenljuset hösten 2020. Denna dynamiska ensemble består av begåvade musiker från södra och västra Sverige, för närvarande engagerade i studier vid musikhögskolor i Malmö, Stockholm och Berlin för professorer som Håkan Hardenberger, Louise Pollock och Markus Maskuniitty. Utöver sina akademiska åtaganden är medlemmarna även efterfrågade frilansmusiker som delar med sig av sin konst både i Sverige, Danmark och Tyskland.

Idag är BrassUnit en välrenommerad brasskvintett som regelbundet tar plats på kammarmusikscener och i kyrkor runt om i Sverige. BrassUnit vill också vara ambassadörer för brassmusiken och beställa och framföra nyskrivna verk för brasskvintett, skapade av lovande unga kompositörer. Hösten 2023 nådde BrassUnit nya höjder när de, under Nordic Wind Festival i Oslo, triumferande tog hem första pris i Nordic Wind Competition.

På BrassUnits Facebooksida presenterar sig medlemmarna närmare via bland annat konsertrutiner, paradrätter de brukar brassa och personliga tips på hörvärd musik! Sök upp inläggen från september 2023 och läs om Oskar, Olof, Markus och Johan (på Perrongen medverkar även Antoine som nämnts).

Mer om musiken

Amerikanen Jan Bach hade själv horn som huvudinstrument. Han komponerade kammar-, orkester- och körmusik, operor, verk för soloröst med ackompanjemang och för soloinstrument inklusive mer udda sådana, däribland euphonium (tenortuba) och steel pan. Komponerandet omfattade även stycken för barn och nybörjare. Humor är en återkommande ingrediens i hans musik, vilket även kan märkas i Foliations. Titeln är en sammandragning av folia – från det italienska ordet för ”galenskap” – och variations. La Folia var ursprungligen en energisk dansmelodi som spreds i Europa från 1500-talet och framåt, och även förändrades under historien. Även om La Folia inte är allmänt välkänt idag förekommer motivet i någon mån och mer eller mindre tydligt i otaliga kompositioner. Exempelvis i variationsverk av Vivaldi, Carl Philipp Emanuel Bach, Berlioz, Liszt, Rachmaninov m.fl., och i Vangelis musik till filmen 1492: Conquest of Paradise. Foliations komponerades på uppdrag av Stockholm Chamber Brass som också spelat in verket. Lyssna på albumet t.ex. via Youtube eller Spotify.

Jan Bach berättar att La Folia ”anses i regel som en barockmelodi på grund av dess första publiceringsdatum 1672 och Corellis användning av stycket som grund för ett berömt violinverk skrivet 1700. Emellertid förekom andra versioner av melodin i verk av spanska kompositörer såsom de Salinas så tidigt som 1577.” Bach skriver vidare att Stockholm Chamber Brass ”beställde verket för att det skulle passa in på ett album med renässansmusik. Jag valde att basera mitt verk på den senare versionen av La Folia, som likväl har tillräckliga förbindelser till det ”tidigare” stycket, så jag tänkte att det skulle passa väl tillsammans med de andra renässanstyckena på albumet.

Jag skrev verket som en ”dubbelmacka”: det inledande temat och den avslutande koralen och fugan är orubbliga som verkets yttersatser, men de återstående arton korta variationerna kan användas som en källa varifrån vilken variation som helst kan spelas i vilken ordning som helst. Musikerna väljer själva hur verket ska framföras. […] Variationerna är huvudsakligen sektionsindelade, ornamenterade variationer, baserade på ackordföljderna i originalet med några utbytta ackord.” Han nämner också att variationernas titlar i själva verket är arbetstitlar som inte behöver anges i programmet. ”La Folia har intresserat mig sedan jag tog violinlektioner som ung och spelade Corellis version; den har en fantastisk harmonik.”

Lukas Flink är frilansande trombonist och kompositör och studerar för professor Jonas Bylund vid Norges musikhögskola i Oslo. Lukas har vunnit flera musiktävlingar t.ex. Polstjärnepriset. Genom den segern fick han representera Sverige i tävlingen European Young Musicians 2022 (kan ses på SVT Play t.o.m. 29 juli 2024). Inför BrassUnits turné 2022 beställde gruppen ett verk av Lukas vilket blev en hit som återkommande framförts och uppskattats. Stycket heter Synopsis som är en sammanfattning av någonting mer omfattande. Vad Synopsis handlar om vet ingen helt säkert men att det är en spegling av någonting större är givet. Se och hör BrassUnits videoinspelning av Synopsis!

Brassmusik utgör en central del även i Kevin McKees kompositörsverksamhet. Fullt logiskt då Kevin är trumpetare. Iron Horse komponerade han på uppdrag av Gewanhausorchester Leipzig, för Gewandhaus Brass Quintett som även gjort en skivinspelning av verket. Så här beskriver Kevin själv Iron Horse (text i översättning från engelska):

I. The Blue Goose

I min hemstad Yreka i Kalifornien, fanns ett vackert ånglok kallat The Blue Goose som tog besökare med på en långsam utflykt genom Shasta Valley. Föreställ dig en vidsträckt dal med kullar omgivna av berg med snötoppar (inte olikt landet Rohan i Sagan om ringen). Under många av min barndoms somrar brukade min far och en vän till honom gå ner med sina gitarrer till hållplatsen och underhålla tågpassagerarna med låtar från äldre tider. Jag hängde ofta med och tittade på när tåget körde ut från stationen. Än idag är det få saker som aktiverar min fantasi så mycket som tågräls som försvinner bakom en krök.

The Blue Goose var min startpunkt för den pastorala första satsen. Den inleds med att lyssnaren (eller passageraren, snarare) sakta väcks av morgonljuset och det mjuka ljudet av ett tåg som tuffar igång. En titt genom fönstret uppenbarar den vackra dalen och resten av satsen ackompanjerar färden. Samtidigt som musiken jag skrivit skulle förefalla överdrivet dramatisk som soundtrack till den verkliga utflykten med The Blue Goose (det var ett långsamt tåg), är den väldigt inspirerad av mina minnen från den tiden och mina känslor gentemot platsen.

II. Highball on White Pass

Som kontrast är denna sats en mörk spänningsfärd i full hastighet. White Pass i Alaska är en tågsträcka känd för sitt storslagna landskap, hisnande kurvor och branta lutningar. Satsen inleds mystiskt en mörk och snöig natt då ett monsterlokomotiv, höljt i ånga, inväntar highball [inom tågväsendet en term för startsignal]. Bollen höjs [till toppen på en äldre typ av signalstolpe där en boll, upphissad via drivlinor, signalerar start eller maximal tillåten hastighet], och den massiva järnhästen avger en vissling och kör igång. Olidligt långsamt inledningsvis, men gradvis ökande i fart. Snart drar den iväg i ett rasande snabbt ryck längs fantastiska raviner, över klyftor, runt vansinniga krökar… du förstår själv!

Justina Auškelytė Rossi är född i Litauen och är en av få i Sverige bosatta violinister som studerat vid prestigefyllda The Juilliard School i New York. Hon är prisvinnare i mer än ett dussin tävlingar och har erhållit utmärkelser från Litauens president. Justina har uppträtt i bl.a. Carnegie Hall och Lincoln Center i New York, Wiener Musikverein, National Concert Hall i Dublin liksom vid flera kända festivaler som Ravenna festival, violinfestivalen Gasparo da Saló och Vilnius festival. Justina spelar på en violin från 1770 av Giovanni Antonio Marchi och använder i första hand en stråke av Nicolas Maline. Violinen och stråken är vänligen utlånade av Lapinskas familjestiftelse. Tillsammans med pianisten Cesare Pezzi har Justina spelat in Balys Dvarionas samtliga verk för violin och piano samt albumet 10 Ten med tio verk av tio olika kompositörer. Via Justinas webbplats hittas en mängd videoinspelningar där hon framför olika verk.

Johan Bridger är utbildad vid musikhögskolan i Malmö och Northwestern University i Chicago. År 2004 vann han både Solistpriset och Belgium International Marimba Duo Competition, samt debuterade i Wigmore Hall i London och vid Percussive Arts Society International Convention (PASIC) i USA. Johan har även framträtt vid bl.a. Marinskijteatern i Sankt Petersburg, National Concert Hall i Taipei och Carnegie Hall, New York. Johan undervisar regelbundet på skolor i hela Norden och har gett mästarklasser runt om i Europa, Asien och USA. Sedan 2023 är Johan huvudlärare i slagverk vid musikhögskolan i Malmö. På sin debutskiva framför Johan musik för soloslagverk av Joseph Schwanter, Tobias Broström, Áskell Másson, David Maslanka och Staffan Storm, samt Broströms slagverkskonsert nr 1, den senare tillsammans med Helsingborgs symfoniorkester och dirigent Mats Rondin. Vidare är Johan slagverkssolist på skivinspelningen av Broströms Samsara och Theatron samt medverkar på Solisten – Klassisk musik till 2000-talets barn och ackordeonisten Bjarke Mogensens Album for Astor.

Mer om musiken

Tarantella är ursprungligen en folklig italiensk pardans, men också en hysterisk solodans som enligt folktron sades vara en konsekvens av, och botemedel efter bett av en (påstått giftig) specifik spindelart. Anders Koppel fick inspiration till sitt stycke genom en reseskildring från 50-talet och berättar följande: ”En scen: en ung flicka, hon går barfota på den dammiga vägen under den brännande solen utanför byn Taranto. Plötsligt känner hon smärta i foten; en tarantulaspindel har bitit henne – dess gift får de bitna att dansa vilt tills de faller ihop – och hon börjar dansa…”

Tangorevolutionären Ástor Piazzolla gjorde musikhistoria i dubbel bemärkelse. I Histoire du tango (Tangons historia) sammanfattar han genom fyra satser eller utvecklingsstadier tangons förändringar och statushöjning, från omkring sekelskiftet 1900 till 1980-talet/”idag”, från att ha varit osedlighetsassocierad dansmusik till att bli erkänd virtuos jazz- och konstmusikinfluerad konsertmusik. Piazzolla själv bidrog i hög grad till denna process. Detta hans enda verk för flöjt och gitarr gör sig även utmärkt med exempelvis violin och marimba. Piazzolla bifogade några kommentarer till de fyra satserna (översättning från engelska):

”Bordell 1900. Tangon uppstod i Buenos Aires 1882 och spelades först på gitarr och flöjt. Arrangemangen inkluderade sedan piano och längre fram bandoneon. Denna musik var full av elegans och energi. Den gestaltar det glättiga pratandet hos de franska, italienska och spanska kvinnorna som befolkade bordellerna där de flirtade med poliser, sjömän, tjuvar och patrask som kom för att se dem. Det här är en munter tango.

Café 1930. Det här är ett annat tidsålder för tangon. Folk upphörde att dansa den som de gjorde 1900 och föredrog att bara lyssna till den. Den blev mer musikalisk och romantisk. Denna tango har genomgått total förvandling: satserna är långsammare, harmonierna är nya och ofta melankoliska. Tangoorkestrar består nu av två violiner, två bandoneon, ett piano och en bas. Tangon sjungs också ibland.

Nattklubb 1960. Detta är en tid av snabbt expanderade internationellt utbyte, och tangon utvecklas igen då Brasilien och Argentina möts i Buenos Aires. Bossa novan och den nya tangon rör sig till samma rytm. Publiken rusar till nattklubbarna för att på allvar lyssna till den nya tangon. Detta markerar en revolution och en djupgående förändring i några av de ursprungliga tangoformerna.”

Nutida konsert. Vissa koncept i tangomusiken sammantvinnas med modern musik. Bartók, Stravinskij och andra kompositörer skapar reminiscenser till tonerna av tangomusik. Det här är dagens tango och framtidens tango likaså.”

Nedanstående verkkommentarer gällande passacaglia i g-moll av G.F Händel/Johan Halvorsen, i versionen för violin och cello, är skrivna av Yngve Bernhardsson. Texten i dess helhet med mer ingående kommentarer kan läsas här.

Halvorsen [var] en av förgrundsgestalterna i norskt musikliv årtiondena kring 1900. Man talade om honom som en av de fyra stora. De andra var Grieg, Svendsen och Sinding. Något påverkad av Grieg, men framför allt av Johan Svendsen, har Halvorsens musik ett markant personligt drag, ”präglat av viril djärvhet och stark känsla för rytm” ¹.

Halvorsen föddes i Drammen och började spela fiol redan som 7-åring. […] Bredvid konsertmästartjänster i Stockholm, Bergen och Leipzig, lärarverksamhet i Aberdeen och vid MK i Helsingfors, turnerade han flitigt som soloviolinist, bl.a. tillsammans med [Edvard] Grieg. 1893 blev han [Halvorsen] dirigent för Harmoniens orkester i Bergen och 1899 kapellmästare vid det nyinvigda Nya Nationalteatret. Han bidrog där bl.a. till uppföranden av 27 operor och 222 symfonikonserter. Bland hans verk kan nämnas skådespelsmusik till ett 30-tal pjäser, 3 symfonier och flera större verk för kör och orkester. Mest känd är kanske Bojarernes indtogsmarsch. Han var en hängiven kammarmusiker och bildade egna kvartettensembler under sin tid i Helsingfors och Bergen samt i Oslo. Han skrev själv en Stråkkvartett op. 10, men hans i särklass mest spelade stycke är Passacaglia i g-moll efter ett tema av Händel. […]

Passacaglia var ursprungligen en dans med spanskt ursprung. Det första kända verket är dock av [Girolamo] Frescobaldi i form av ett antal variationer över en basmelodi. Det är också så vi fortfarande definierar passacaglian, som ofta likställs med chaconnen, även om den senare ibland beskrivs som variationer över en ständigt upprepad harmoniföljd. Halvorsens verk grundar sig på sista satsen av Händels cembalosvit nr 7 i g-moll HWV 432, som har Passacaglia som satsbeteckning. Halvorsen utnyttjar temat för sina variationer. […] Efter de tre första variationerna som överensstämmer väl med Händels kan resten av stycket sägas vara Halvorsens. I motsats till Händels variationer har Halvorsens stora växlingar i tempo, liksom i olika instrumenttekniker.

¹ Sohlmans musiklexikon, 2:a upplagan 1976.

Dan Laurin har framträtt i större delen av världen. Turnéer i USA, Japan, Korea, Indien och Australien liksom framträdanden på de ledande europeiska scenerna har befäst hans ställning som en av de mest intressanta – och ibland kontroversiella – artisterna inom sin instrumentkategori. Hans strävan att återupptäcka blockflöjtens sanna möjligheter har resulterat i teknisk skicklighet och en spelstil som belönat honom i form av åtskilliga utmärkelser, inklusive två Grammis (den ena tillsammans med Höör Barock), Föreningen Svenska Tonsättares interpretpris samt Kungliga Musikaliska Akademiens interpretpris.

Ett långvarigt samarbete med den australienske instrumentmakaren Frederick Morgan resulterade i en rad rekonstruktioner av instrument från tidigare epoker, vilket berikat blockflöjtsmusikvärlden mycket. Särskilt nämnvärd är blockflöjten som designades specifikt för Dan Laurins skivinspelning av Jacob van Eycks monumentala Der Fluyten Lust-hof, det mest omfattande verk som någonsin komponerats för blåsinstrument. Lyssna på Der Fluyten Lust-hof t.ex. via Youtube Music. Där finns också en rad andra utmärkta skivinspelningar med Dan.

Utöver arbetet med tidig musik har Dan uruppfört ett stort antal verk av svenska kompositörer. Hans arbete för att bredda repertoaren och få blockflöjten att vinna ökad status som konsertinstrument tillsammans med stor orkester har resulterat i ett flertal konsertverk som redan betraktas som klassiska.

Dan Laurin är professor i blockflöjt vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. 2001 tilldelades han den kungliga medaljen Litteris et Artibus. Året därpå var Dan en av sommarpratarna i Sveriges Radio P1, programmet kan höras här.

Kristina Hammarström studerade både violin och sång vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm men valde att satsa på sången. Numera framträder hon frekvent internationellt vid operahus och festivaler såsom Teatro alla Scala Milan, Staatsoper Wien, Opéra National de Paris, Théâtre des Champs Elysées Paris, Staatsoper Berlin, Chicago Opera Theatre, Kungliga Operan i Stockholm, Drottningholms slottsteater, GöteborgsOperan, Den Norske Opera, Festival d’Aix-en-Provence och Innsbrucker Festwochen.

Hon samarbetar regelbundet med åtskilliga framstående dirigenter, däribland Marin Alsop, Herbert Blomstedt, Francesco Corti, Thomas Dausgaard, Peter Dijkstra, Laurence Equilbey, Simon Gaudenz, Alan Gilbert, Manfred Honeck, Nicholas Kraemer, Andrew Manze, Lars Ulrik Mortensen, Christophe Rousset och Nathalie Stutzmann.

Hammarströms repertoar inkluderar ett imponerande antal roller i barockoperor såväl som operor av t.ex. Rossini, Berlioz, Strauss, Massenet och Mozart. Hon är även en efterfrågad konsertsångerska. På konsertrepertoaren finns bl.a. Berlioz Les nuitsd’été, Mahlers Kindertotenlieder, Rückertlieder, Lieder eines farenden Gesellen, Des Knaben Wunderhorn och Das Lied von der Erde, Brahms Altrapsodi, Elgars Sea Pictures, Mendelssohns Elias, Bernsteins symfoni nr 1 ”Jeremiah”, Beethovens Missa solemnis och symfoni nr 9, Schumanns Das Paradies und die Peri, samt ett stort antal mässor och oratorier.

Bland Kristinas engagemang på senare tid ses rollen som Bradamante i Händels Alcina vid Salzburger Festspiele (med Cecilia Bartoli som Alcina) och Maggio Musicale Fiorentino i Florence, Caino i Scarlattis Il primo omicidio vid Opéra National de Paris, Staatsoper Berlin, Concertgebouw Amsterdam och Aalto-Musiktheater Essen. Andra uppdrag är rollen som Penelope i Il ritorno d’Ulisse in patria vid Bayerische Staatsoper och i Hongkong, Ottone i Händels Agrippina på Drottningholms slottsteater, Dejanira i Händels Hercules vid Festival Karlsruhe, konserter med Telemanns Die Tageszeiten under ledning av Fabio Biondi, Händels Messias med Kristiansands symfoniorkester respektive Nordiska kammarorkestern, Bachs Juloratoriet med Sønderjyllands symfoniorkester samt en konsert med tv-inspelning av Bachs Matteuspassionen i Stockholm.

Kristinas diskografi omfattar en solo-cd med arior av Vivaldi tillsammans med Marcello Di Lisa, Medoro i Händels Orlando samt Haydns Stabat Mater med René Jacobs, titelrollen i Händels Giulio Cesare och Giulia i Alessandro Severo med George Petrou, Idamante i Mozarts Idomeneo, Farnace i Mitridate, re di Ponto och Cecilio i Lucio Silla med Adam Fischer, Arbace i Händels Catone med Carlo Ipata, Eta i Daniel Börtz Backanterna, Bachs Juloratoriet med Jan Willem de Vriend, Mozarts Requiem med Manfred Honeck samt Händels Messias med Philipp von Steinaecker liksom med Gustaf Sjökvist. Dvd-inspelningarna inkluderar Bradamante i Händels Alcina med Marc Minkowski, Bradamante i Vivaldis Orlando furioso med Jean-Christophe Spinosi, Daniel i Händels Belshazzar med René Jacobs samt Medea i Cavallis Il Giasone med Leonardo Garcia Alarcon.

2023 förärades Kristina Hammarström fullt förklarligt en plats på tidskriften OPUS nyårslista över konstmusik-Sveriges mest inflytelserika personer.

Anna Paradiso Laurin är född i Bari i Italien och sedan 2006 bosatt i Sverige. Hon tog solistdiplom i piano vid konservatoriet i Bari, följt av solistdiplom i cembalo. Anna har även masterexamen i humaniora med specialisering inom klassisk filologi från Università degli Studi di Bari. Detta ledde sedermera till filosofie doktorsexamen i grekisk och latinsk filologi. Efter vidare cembalostudier i Paris och Avellino (Italien) fullföljde hon sin andra masterexamen i cembalo och basso continuo vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Efter några års intensiv forskning och undervisning i klassisk filologi vid flera universitet inledde Anna en internationell musikerkarriär 2008. Med tiden har Anna utvecklat en passion för framföranden på fortepiano/hammarklaver och svenskt klavikord. Hon är även en skicklig barockorganist.

Hon har framträtt på många prestigefyllda scener och festivaler i Norden, England, Tyskland, Frankrike, Italien, Slovenien, Österrike, Estland, Spanien, Polen, Grekland, USA, Japan, Taiwan, Hongkong och Libanon. Som solist och continuomusiker framträder hon med ledande skandinaviska ensembler och orkestrar, t.ex. Drottningholms barockensemble, Drottningholmsteaterns orkester, Stockholms symfoniorkester, Gävle symfoniorkester, Norrköpings symfoniorkester, Norrbottens kammarorkester, Copenhagen Soloists och Mellersta Österbottens kammarorkester.

Bland framstående musiker Anna samarbetat med märks bl.a. Elin Rombo, Hidemi Suzuki, Nils-Erik Sparf, Stefan Temmingh, Mario Caroli, Lena-Susanne Norin, Lorenzo Cavasanti, Jan Björanger, Mikhail Simonyan, Arureliusz Golinski, Francesco D’Orazio och Domen Marincic. Tillsammans med symfoniorkestrar har Anna framträtt med Lisa Batiashvili, François Leleux, Lara St. John, Jaime Martin m.fl.

Inom nutidsmusik har Anna exempelvis turnerat med Ensemble Suecia, i en musik- och litteraturföreställning av Carin Bartosch Edström. Hon har också framträtt med jazzensemblen Trio X och har tillsammans med sin estnisk-svenska genreöverskridande grupp The Bright Future Ensemble framfört specialskriven musik av Helena Tulve och Britta Byström. Anna har även beställt kompositioner, t.ex. från Vito Palumbo, vars verk Nostos framfördes av Anna under en turné med Norrbotten NEO. Daniel Börtz, Fredrik Österling, Ingvar Karkoff, Christofer Elgh, Kjell Meijering m.fl. har också komponerat för Anna och/eller för hennes duo med Dan Laurin.

Under 2023–2024 undervisar Anna i cembalo vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där hon också är forskare inom området svenska historiska klaverinstrument. Hon har tidigare undervisat vid musikkonservatoriet i Trento, som professor i cembalo vid konservatoriet ”E.R. Duni” i Matera (Italien) samt gett mästarklasser i Europa och Asien. Anna har även föreläst och lett workshops världen över rörande samband mellan klassisk retorik och barockmusik, improvisation och ornamentering.

Anna har gjort talrika skivinspelningar varav 17 för BIS Records. Hennes soloskivor med Johan Helmich Romans klaversonater har kritikerrosats internationellt och volym 2 utsågs till American Record Guide Critics Choice 2016 (vol. 1 finns här). Paradiso plays Paradisi, med solosonater av Pietro Domenico Paradisi, berömdes likaså och blev ”Editor’s choice of the month” i Gramophone. Anna har också uppmärksammats för soloinsatserna i Vito Palumbos cembalokonsert med Gävle symfoniorkester samt för skivan Cembalo Paradiso. Den första kompletta inspelningen av Romans Golovinmusiken, där Anna spelar tillsammans med Dan Laurin och Höör Barock, belönades med en Grammis 2020. Samma år placerades Anna på tidskriften OPUS årslista över Sveriges mest inflytelserika personer inom konstmusikområdet.

Anna har tillsammans med Dan Laurin och delvis ytterligare medmusiker spelat in bl.a. Romans samtliga flöjtsonater (länk till vol. 1 och vol. 2), Vivaldis blockflöjtskonserter (med 1B1 och Jonas Nordberg) och kammarmusik av Telemann, Corelli och Bach (med Höör Barock). Med blockflöjtisten Clara Guldberg Ravn har Anna spelat in Martinus Ræs flöjtsonater (vol. 1 och vol. 2). Vol. 2, liksom Annas inspelning av Telemanns blockflöjtssonater med Dan Laurin och Mats Olofsson, nominerades 2022 till International Classical Music Award (ICMA).

Till senare inspelningar hör albumet Castrapolis med okänd neapolitansk musik, framförd av Anna, Dan Laurin, ensemblen Dolce Affetti (grundad av Anna) samt sopranisten Nicolò Balducci, vilken även är solist på skivan Amore Dolore med Anna och BAGS under ledning av Dan Laurin. Under 2024 lanseras två inspelningar för BIS-Apple Music. En med föga känd svensk musik (inklusive programinslag från konserten vid Spetebyhall) på hammarklaver, med Kristina Hammarström som medverkande sångerska. Därtill en duoinspelning med sopranisten Nicolò Balducci och musik av Haydn, Mozart och Beethoven där Anna spelar på två olika originalhammarklaver.

Om musiken

Titeln Och månen sänker sig över templet som en gång var tillkom på förslag från Claude Debussys vän och biografiförfattare, musikforskaren och sinologen Louis Laloy som även tillägnades stycket. Yngve Bernhardsson skriver följande i sina verkkommentarer till Images II: Och månen sänker sig över templet som en gång var ”har en speciell östasiatisk atmosfär […]. Debussy hade på världsutställningen i Paris hört en gamelanorkester, både 1889 och 1900. Musiken gjorde stort intryck på honom. Debussy har i flera av sina verk hämtat inspiration från indonesisk musik. Gamelanorkestrarna domineras av
slaginstrument, t.ex. xylofon- och marimbaliknande instrument, ett faktum som kan anas i detta stycke.”

Även Audiensterassen i månsken har viss asiatisk koppling. Titeln sägs alludera till en nyhetsartikel rörande kungörelseceremonin för George V som kejsare av Brittiska Indien. I artikeln beskrivs ”segersalen, nöjessalen, sultanhustrurnas trädgård och terrassen för månskensaudienser”.

Leoš Janáčeks På en övervuxen stig, i moderna utgåvor bestående av totalt 15 stycken fördelade på två volymer, komponerades i omgångar under åren 1900–1911. Merparten av volym två publicerades postumt. De tidigaste styckena skrevs ursprungligen för harmonium (kammarorgel), varav fem publicerades i en notserie med titeln Slaviska melodier. Till dessa hör Våra kvällar, Ett bortblåst löv, God natt! och Tornugglan har inte flugit iväg!

Några av de stycken som har beskrivande titlar är influerade av Janáčeks uppväxt men har även paralleller med Robert Schumanns pianocykel Kinderszenen. Exempelvis finns gemensamma drag hos Våra kvällar och Schumanns Am Kamin (Vid brasan).

Modest Musorgskijs pianoverk Tavlor på en utställning anses också ha bidragit med inspiration; vissa likheter finns mellan Promenad-temat och Janáčeks Våra kvällar, samt mellan Stugan på kycklingben (Baba Yaga) och Tornugglan har inte flugit iväg!

I ett brev till vännen och musikkritikern Jan Branberger skrev Janáček att God natt! är en metafor för den älskade dottern Olgas död, och att ett olycksbådande tornugglemotiv hörs i det sista stycket. Motivet är måhända inte så likt tornugglans verkliga läten, men dock uggleartat och kusligt.

Om musikern

Gustav Piekut ”träffar mitt i prick mellan teknisk precision och spontan briljans” (BBC Music Magazine) och är ”en sann musikalisk poet, en äkta tonkonstnär” (Pizzicato Magazine). Hans musikaliska tolkningar har lovordats och av kritiker uppmärksammats för teknik, intelligens, elegans och kraft. Piekut framträder som solist med betydande orkestrar och ger solokonserter på prestigefyllda scener i Danmark och utomlands. Hans senaste internationellt kritikerrosade album, Towards the Flame (Naxos Records), nominerades till International Classical Music Awards 2022. På albumet presenteras en dittills ohörd kombination av virtuos pianomusik av kompositörerna Rued Langgaard och Aleksandr Skrjabin. ”Pietkut imponerar i sina interpretationer med oroligt flimrande patos på gränsen till upplösning,” skrev Frankfurter Allgemeine Zeitung efter en konsert innehållande denna musik. Därutöver är Gustav en hängiven kammarmusiker och konstnärlig ledare för Festival & Friends, en årlig festival i Köpenhamn med fokus på klassisk musik och mycket mer.

Höjdpunkterna bland Gustavs uppdrag under säsongen 2023–24 omfattar soloframträdanden med Aarhus symfoniorkester, Magdeburgische Philharmonie, Slovak State Philharmonic Košice och Sønderjyllands Symfoniorkester, i konserter av Beethoven, Prokofjev, Chopin och Gershwin. Gustav framträder också vid flertalet betydelsefulla festivaler, såsom tyska Mecklenburg-Vorpommern Festspiele, Hindsgavl Festival i Danmark, En Blanc et Noir i Frankrike och Pianister på Troldhaugen, Edvard och Nina Griegs forna bostadshus i Norge.

Gustav Piekut föddes i Ålborg 1995 i en akademikerfamilj, upptäckte pianot som sexåring och förälskade sig snabbt i klassisk musik. Under sina tidiga studier för Martin Lysholm Jepsen vid pianoskolan Gradus vann Gustav alla nationella musiktävlingar för ungdomar i Danmark. Några år senare inledde han studier vid Universität der Künste Berlin för prof. Klaus Hellwigs, och därefter vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium för prof. Jens Elvekjær.

I Tyskland mottog Gustav det prestigefyllda Studienstiftung-stipendiet. Han har även prisbelönats i flera internationella tävlingar, däribland KlavierOlymp Bad Kissingen, Dublin International Piano Competition och Aarhus International Piano Competition 2017 (videoinspelningar från Aarhustävlingen finns här). 2018 utgavs hans första album, innehållande en av pianolitteraturens prövostenar, Beethovens timslånga verk Diabellivariationer. För denna inspelning erhöll Gustav Musikanmelderringens Kunstnerpris och fick även fin respons internationellt. ”Den unge dansken visar sig vara värd risken”, skrev det brittiska magasinet Pianist i en topprecension; ”[han] ger lyssnaren en mer och mer fascinerande resa genom Beethovens utmanande landskap.”

På hemmaplan frammanade Gustavs tolkning av Rachmaninovs krävande tredje pianokonsert med Copenhagen Phil i Tivolis konsertsal ”de vildaste, okontrollerade känslor i oräkneliga skiftningar” och ”genererade ett publikvrål av sällan hört slag”, skrev Politiken. Vidare har Gustav belönats med DR P2:s talangpris, Gladsaxe musikpris, Léonie Sonnings talangpris, Wilhelm Hansen Fondens hederspris och Reinh. Van Hauens musiklegat. Gustav Piekut stöttas generöst av Augustinus Fonden med ett karriärstipendium samt lån av en Steinway & Sons-flygel för sitt dagliga musikaliska arbete.

Besök gärna Gustavs webbplats, där finns ytterligare inspelningar med prov hans fenomenala pianospel!

Emmanuel Laville har sitt ursprung i sydvästra Frankrike men flyttade sedan norrut för sin fortsatta utbildning. Först till Bordeaux, sedan Paris och Tyskland innan han fick sin första anställning som solooboist i Royal Scottish National Orchestra i Glasgow 2008. 2011 erhöll han första pris i den prestigefyllda internationella tävlingen Gillet-Fox Oboe Competition. Vidare har Emmanuel gästspelat med ett flertal europeiska orkestrar, exempelvis Chamber Orchestra of Europe, Mahler Chamber Orchestra, Concertgebouworkestern i Amsterdam, Bayerska radions symfoniorkester och Londons symfoniorkester.

Sedan 2012 är Emmanuel solooboist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Samtidigt som han innehar tjänsten som oboelektor vid Sibelius-Akademien undervisar han på Kungliga Musikhögskolan och Lilla Akademien i Stockholm. Emmanuel har ägnat mycket tid åt svensk musik skriven för sitt instrument, både genom att spela soloverk av svenska tonsättare såsom Andrea Tarrodi, Ingvar Lidholm och Daniel Börtz, och genom att beställa nya verk av Sven-David Sandström, Maria Lithell Flyg med flera.

Sebastian Stevensson är uppvuxen i en musikalisk familj i Sigtuna och spelade klarinett innan han som tioåring bytte till fagott. Han studerade senare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Knut Sönstevold och därefter i Mannheim i Tyskland för Ole Kristian Dahl. Efter att ha arbetat på Den Norske Opera kom Sebastian till Köpenhamn för ett vikariat som solofagottist i Danmarks Radio Symfoniorkestret där han sedan 2012 har en fast tjänst. I Danmark arbetar Sebastian också som fagottlärare vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium och är verksam med kammarmusikgruppen DiamantEnsemblet i Det Kongelige Bibliotek. Han har även lett mästarkurser för musikhögskolestudenter i Stockholm, Göteborg, Poznán, Höör, Århus, Sarteano och Mannheim.

Under 2015 var han solofagottist i Münchner Philharmoniker under Valerij Gergiev. Som gästmusiker har Sebastian samarbetat med orkestrar som London Philharmonic Orchestra, City of Birmingham Symphony Orchestra, Kungliga Filharmonikerna, Philharmonia Orchestra London, Deutsches Sinfonieorchester Berlin, WDR Sinfonieorchester och Rotterdam Philharmonic. Vidare har han varit solist med Duisburger Philharmoniker, Orquestra Sinfônica de Minas Gerais, Orquesta Filarmónica de Bogotá, Göteborgs Symfoniker, Danmarks Radios symfoniorkester, Västerås Sinfonietta, Musica Vitae, Stockholms läns blåsarsymfoniker, Arméns musikkår och Det Kongelige Livgardens Musikkorps. Därtill har Sebastian uruppfört fagottkonserter av Fredrik Högberg, Jonas Valfridsson och Andrea Tarrodi.

2014 vann Sebastian Gillet-Fox internationella fagottävling i New York och framförde J.N. Hummels fagottkonsert med Orchestra of Saint Luke’s med den tidigare fagottvirtuosen Milan Turkovic som dirigent. 2016 vann Sebastian Kungliga Musikaliska Akademiens Solistpris. I finalen framförde han Carl Maria von Webers fagottkonsert tillsammans med Sveriges Radios symfoniorkester och dirigent Jaime Martin.

Prov på Sebastians musikerskap kan höras via hans Youtubekanal (Asuka medverkar i några av klippen) och Sound Cloud.

Asuka Nakamura började spela piano vid tre års ålder i Nagoya, Japan. Som sexåring debuterade hon som kammarmusiker tillsammans med medlemmar ur stadens filharmoniska orkester: Vid nio års ålder vad det dags för solistdebut i Mozarts pianokonsert nr 23. Asuka har vunnit både första och andra pris i den prestigefyllda pianotävlingen J.P. Fresh i Tokyo vilket bland annat innebar konsertengagemang hos Stockholms konserthus 1997. Hon studerade för Staffan Scheja på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm från 2002 och belönades där med jetongmedaljen, något som bara tilldelas de allra bästa studenterna vid avancerade påbyggnadsutbildningar.

Utanför Sverige och Japan har Asuka framträtt i Manchester, Oxford och Budapest, gett en soloafton hos Beethovensällskapet i London och varit solist med Krakowsymfonikerna i Polen. Sedan Asuka flyttade till Stockholm har hon erhållit stipendier från Frimurarlogen och Kungl. Musikaliska akademien fyra år i rad. Hon har också deltagit som stipendiat i Holland Music Sessions och i Schleswig Holstein Music Festival i Tyskland. I Sverige har hon framträtt med pianokonserter av Grieg, Beethoven, Mozart och Messiaen, och 2010 var hon solist med Västerås Sinfonietta i Mendelssohns pianokonsert nr 1. Asukas tävlingsframgångar inkluderar priser i Ljunggrenska tävlingen i Göteborg, Blüthner Piano Competition i Malmö och Nordic Piano Competition, Danmark. Hon har dessutom varit semifinalist i Solistpriset hela två gånger.

Under 2013 gjorde Sveriges Radio dokumentären Mozart har aldrig varit i Japan som är en fri konstnärlig inblick i Asukas resa från Japan och om hennes liv som pianist i Sverige idag. Radiodokumentären framfördes också live integrerad i en konsert där Asukas pianospel varvades med bilder från hennes liv och delar av radiomaterialet. Projektet uppfördes i Stockholm, Umeå, Göteborg och Malmö. Lyssna på dokumentären här.