Välkommen närmare musiken!

Martin Sturfält är en av Sveriges främsta pianister och har gjort sig känd för gedigna tolkningar av såväl kända som mindre vanliga verk ur pianorepertoaren. Särskilt uppmärksammat har hans arbete för den svenska musiken blivit, bland annat genom internationellt kritikerrosade inspelningar av musik av Wilhelm Stenhammar och Adolf Wiklund på Hyperion Records. Dessa och ytterligare skivinspelningar med Martin kan höras via exempelvis Spotify.

Martin är en hängiven kammarmusiker och även en flitig gäst som solist hos såväl svenska som utländska symfoniorkestrar och konserthus. Några av de dirigenter han samarbetat med är Herbert Blomstedt, Sir Mark Elder, Thomas Dausgaard, Andrew Manze, Peter Oundijan, Vassily Sinaisky och Alexander Vedernikov.

Martin föddes i Katrineholm 1979 och började spela piano vid fyra års ålder. Han studerade på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och Guildhall School of Music & Drama i London. Alltsedan elvaårsåldern har Martin varit aktiv som konserterande pianist, och hans framträdanden har tagit honom runtom i Skandinavien, övriga Europa, USA och Asien. Efter nästan ett årtionde i London flyttade Martin åter till Sverige 2010 och är numera bosatt på den sörmländska landsbygden där han på fritiden ägnar sig åt bland annat trädgårdsodling, bihållning och finsnickeri.

Foto ovan: Jan Lindblad jr.

Trots & Tröst med Marie Selander och Tuomo Haapala

Programmet Trots & Tröst är Marie och Tuomo aktiva med sedan 15 år tillbaka. Ett program vars innehåll lever och utvecklas kontinuerligt. De nöjer sig inte med gamla, väl inövade låtar utan fortsätter nyfiket vandringen i musikens värld. Med Maries röst och Tuomos djupa fiol – kontrabasen – skapar de rika ljudlandskap. Videoklipp med smakprov från duons framträdanden finns här.

Marie och Tuomo har varit verksamma inom musiken i många decennier. Marie startade tjejpopgruppen Nursery Rhymes 1964. Tuomo startade popgruppen The Bachelors 1961. Därefter har de spelat i grupper som Diddlers, Låt och trall, Vargavinter, Iskra, och Snow. De har tonsatt texter av Moa Martinsson, Gunnar Ekelöf, Ann Jäderlund, Forough Farrokhzad, Warsan Shire, Arto Melleri, Kerstin Ekman, Bengt Pohjanen, Anselm Hollo, med flera.

Marie som soloartist har uppmärksammats bland annat för skivan Från den svenska vildmarken och som medverkande på den legendariska skivan Sånger om kvinnor. Tuomo var en av grundarna till den vildsinta gruppen Iskra som fanns från 1970 till 1993. 1973 bildade Marie och Tuomo världmusikens pionjärgrupp Vargavinter.

Marie är även kompositör, solist och konstnärlig ledare för Fogelstad musikteater med helaftonsföreställningar som Kvinnorna och staden baserad på Kerstin Ekmans böcker. Den 8 mars 2025 blir det premiär för en ny föreställning med Fogelstad musikteater i Musikens hus i Katrineholm: Tre farliga H – hjärtat, hjärnan, handen med musik av Marie Selander och Elisabeth Ask och texter av Fogelstadkvinnorna, Marie Selander och Nils Aslak Valkeapää.

Tuomo har regisserat, tonsatt och skrivit manus till 30 stadsföreställningar i Norden under mottot ”staden som scen – samarbete och fantasi” och är aktuell med den tvåspråkiga soloföreställningen Vem ropar älgen efter?/Kenenkhään perhään hirvi huutaa?

Ellinor Brolin har under de senaste åren turnerat land och rike runt. Hon har spelat på några av Sveriges allra största visscener. Hon spelar både eget material och tolkar andra låtskrivares sånger. På sitt debutalbum Det tredje årtusendet, inspelat tillsammans med producenten Johan Johansson, tolkar hon Kjell Höglunds sångskatt. Kjell själv har varit involverad och albumet innehåller både gamla och helt outgivna sånger av honom. Vidare medverkar Ellinor i dokumentären När tåget lämnar perrongen – i Kjell Höglunds spår, som sänts i SVT och kan ses här.

Vysotskij kapell

Pia Olby är sångare, musiker och skådespelare sedan 80-talet. Hon är mest verksam i Stockholm men bor utanför Marmorbyn sedan 20 år tillbaka.

Christer Cronholm är gitarrist och en välkänd Katrineholmsprofil sedan länge.

William Cronholm är Christers tolvårige son och en stor musikalisk begåvning.

Vladimir Vysotskij (1938–80) verkade som poet, sångare och skådespelare. Hans sånger springer ur en romsk musiktradition och texterna, mästerligt översatta av Carsten och Ola Palmær, är cyniska, brutala och djupt sentimentala. Komiska och ömsinta sånger om hästar, skepp, klockor och kvinnors ögon och med en orubblig tro på den lilla människans kamp för ett drägligt liv mot en allt dummare övermakt.

Weurlander & Deseo String Quartet bildades 2016 av “ackordeondrottningen” och kompositören Weurlander och har en inriktning mot kammarmusik och gränsöverskridande musik, med samarbeten inom nutida musik, filmmusik och naturligtvis contemporary tango nuevo. De har sedan 2016 gett ett stort antal konserter i Sverige och skapat sig en både stor och bred publik. Den unika sättningen, de säregna programmen och den stora virtuositeten har prisats av såväl publiken som recensenterna. Ensemblen har växt under åren och har nu 13 alternerande fantastiska stråkmusiker.

Den finlandsfödda ackordeonvirtuosen och kompositören Minna Weurlander blev som 15-åring världsmästare i ackordeon och räknas numera som en av Europas mest aktiva och mångsidiga konsertackordeonister. Hon har ägnat hela sitt liv åt musik. Hennes konstnärliga uttryck och musikaliska bredd gör henne till en helt unik artist som rönt stort intresse hos en internationell publik. Hon har även utsetts till prisvinnare vid ansedda Premio Internazionale Astor Piazzolla.

Genom åren har det blivit samarbeten med allt från symfoniorkestrar till experimentella dansföreställningar och kammarmusikensembler, stråkkvartetter och mindre ensembler, filmmusik, teatermusik och opera. 2025 uruppförs ett nytt verk för ackordeon och orkester, skrivet för Minna av en av Sveriges främsta dirigenter/kompositörer, Hans Ek. Minna är också kapellmästare och ackordeonist i den amerikanske kompositören Philip Glass sensationella cirkusopera Circus days and Nights som hade världspremiär på Malmö Opera i maj 2021. Hon hyllades för sin insats av pressen i hela världen, från Los Angeles Times till Expressen, SVT och SR.

Den franska harpisten Delphine Constantin-Reznik har hyllas av media, publiken och sina kollegor för sin ”underbara och kraftfulla klang”, ”naturliga musikalitet”, ”felfria teknik och imponerande virtuositet”. Hon har etablerat sig över hela världen som en passionerad förespråkare för sitt instrument. Hon rör sig utanför allfarvägarna när hon letar efter dolda pärlor från det förflutna i harprepertoaren, samarbetar nära samtida kompositörer och sätter alltid harpan i nya konstellationer.

Hennes diskografi som solist och kammarmusiker omfattar internationellt hyllade album, såsom inspelningen av den beställda harpkonserten Choryn av Andrea Tarrodi för dB Productions (2022), och världspremiärinspelningen av den nyligen återupptäckte svenske harpisten och tonsättaren Anton Edvard Prattés harpkonsert och soloverk för BIS Records (2021). Hon har även spelat in Prattés kvartett för harpa och stråktrio respektive harpa, klarinett, fagott och horn. Albumet Four Elements med Tarrodis musik och Delphines framförande av Choryn nominerades till Grammis 2023.

Delphine framträder regelbundet som solist i de stora harpkonserterna samt i beställningsverk tillsammans med orkestrar som Norrköpings Symfoniorkester, Nordiska Kammarorkestern, Svenska Kammarorkestern, Marinens Musikkår, Ukrainas nationella symfoniorkester, Argovia Philharmonic, Minsk Kammarorkester, Kharkiv Philharmonic och många andra.

Vidare har Delphine inbjudits att ge recitaler och kammarmusikkonserter vid olika prestigefyllda festivaler och i konsertlokaler världen över, exempelvis Wörthersee Classics (Österrike), Debussys hus (Frankrike), Arpissima Salvi (Rumänien), World Harp Congresses i Hongkong och Cardiff, Palanga musikfestival (Litauen), Fjord Cadenza och Asker Kammermusikkfestival (Norge), Old Ox Music och Båstad kammarmusikfestival i Sverige. Hon uppträder ofta för den svenska kungafamiljen, både i privata och offentliga sammanhang.

Bland hennes kammarmusikpartners utöver Roman märks Roland Pöntinen (piano), Johan Dalene (violin), Catherine Michel (harpa) och Laura Michelin (flöjt).

Delphines passion för att upptäcka ny repertoar för harpa ledde för några år sedan till att hon, av en slump, i ett arkiv fann många verk av en fantastisk romantisk harpvirtuos och produktiv kompositör, Anton Edvard Pratté (1796–1875), som dessutom bodde i samma region och stad som hon själv. Det ännu pågående forskningsprojektet kring Prattés verk har lett till att Delphine under de senaste åren, för första gången sedan Prattés död, framfört hans harpkonsert, kammarmusik och soloverk. För att fira återuppväckandet av hans musik skapade Delphine den internationella Pratté Harp Festival and Competition i Norrköping, ett evenemang hon fortfarande är konstnärlig ledare för.

Flera tonsättare har skrivit konserter, sonater och kammarmusikstycken för Delphine, bland dem Andrea Tarrodi, Peter Nordahl (Sverige), Naji Hakim (Frankrike), Kjell Marcussen, Morten Gaathaug och Vidar Kristensen (Norge).

Sedan 2008 har Delphine en fast tjänst som soloharpist i Norrköpings Symfoniorkester. Som gästharpist har hon samarbetat med de flesta stora skandinaviska orkestrarna, bland andra Danmarks Radios symfoniorkester, Oslo-filharmonien, Den Norske Opera, Kungliga Filharmonikerna, Kungliga Hovkapellet, Göteborgs Symfoniker.

Därutöver har hon haft uppdrag som orkesterharpist i Hong Kong Philharmonic, Nederlands Philharmonisch, Sinfonieorchester Basel, Orchester der Oper Zürich och Orquesta Filarmónica de Gran Canaria. Hon har spelat under ledning av dirigenter som exempelvis Franz Welser-Möst, Jukka Pekka Saraste, Gianandrea Noseda, Esa-Pekka Salonen, Jaap Van Zweden, Daniel Harding, Alan Gilbert, Gustavo Dudamel och Myung-Whun Chung.

Delphine utbildades i den franska harpskolans tradition, först vid Conservatoire de Boulogne-Billancourt och sedan vid Zürcher Hochschule der Künste och utexaminerades med höga betyg från båda skolorna. Hennes lärare var Catherine Michel och Annie Fontaine. Hon har också fått stor inspiration från regelbundna lektioner för Xavier De Maistre och Isabelle Perrin.

Under sin studietid prisbelönades Delphine flera gånger vid nationella och internationella tävlingar i Frankrike, Schweiz och Tyskland samt spelade som orkesterharpist med Gustav Mahler Jugendorchester och L’orchestre Français des Jeunes.

Delphine brinner för att överföra sina kunskaper och erfarenheter till de yngre generationerna. Hon bjuds regelbundet in för att ge masterclasses i bland annat Norden, Italien, Polen, Rumänien och Ukraina och är sedan 2018 lärare i harpa och kammarmusik vid Lunnevads folkhögskola.

Roman Reznik är född i Ukraina och började som elvaåring ta fagottlektioner för professor Gary Abadjan på talangskolan i hemstaden Charkiv. Inte långt därefter vann Roman två år i rad i dåvarande Sovjetunionens prestigefyllda tävling för unga blåsmusiker.

1996 blev Roman stipendiat vid Interlochen International Music Academy, Michigan (USA) där han samma år vann deras solisttävling. Som sextonåring antogs han till musikhögskolan i Wien där han studerade för Milan Turkovic. Efter det följde studier i Berlin för Eckart Hübner vid Universität der Künste, och senare i Basel för Sergio Azzolini. Under studietiden var Roman medlem i flera prestigefyllda ungdomsorkestrar över hela världen, som Gustav Mahler Jugend Orchester, Jeunesse ungdomsorkester i Wien, och the Pacific Music Festival Orchestra i Japan.

Roman var under tolv års tid solofagottist i Oslo-filharmonien och har även haft motsvarande position i Norrköpings Symfoniorkester och Neue Elbland Philharmonie (Tyskland) samt varit medlem i Singapore Symphony Orchestra. Många tonsättare har tillägnat Roman fagottkonserter.

Vidare har han framträtt med exempelvis Mahler Chamber Orchestra, Munich Chamber Orchestra, Utopia Orchestra grundad av Theodor Currentzis, International Rachmaninoff Orchestra, Royal Philharmonic Orchestra i London, Göteborgs Symfoniker och Kungliga Filharmonikerna, samt vid stora festivaler såsom Rheingau Musikfestival och Schleswig-Holstein Musikfestival.

Roman har även en karriär som dirigent och har lett en rad betydande europeiska orkestrar. Han är grundare av och konstnärlig ledare för kammarorkestern Camerata Ostrogothia i Norrköping, som specialiserat sig på att framföra dolda musikaliska skatter, särskilt svenska sådana. Som lärare och mentorer inom dirigering har Roman haft bland andra Jukka-Pekka Saraste, Jorma Panula och Esa-Pekka Salonen.

Sergey Antonov har en mångsidig karriär som solist och kammarmusiker. Kritiker världen över har hyllat honom och exempelvis beskrivit honom som ”ämnad att bli cellosuperstjärna” (Washington Post), och att han ”kombinerar formidabel teknik och en fantastiskt varm, djupgående och klar ton till en romantisk musikalisk känslighet för att skapa musicerande av högsta kaliber” (Budapest Sun). Efter en konsert vid Newport Festival, Rhode Island, skrev en kritiker: ”…ett framförande med svävande fraser och en ton värd att dö för.” 

Efter att ha vunnit guldmedaljen vid den internationella Tjajkovskijtävlingen i Moskva 2007, har Sergey turnerat vida omkring i Europa, Asien, Nord- och Sydamerika, och framträtt i konsertsalar som spänner från Moskvakonservatoriets stora sal till Suntory Hall i Tokyo. Han har samarbetet med musiker som Denis Matsuev, Bernadene Blaha, Kevin Fitz-Gerald, Ekaterina Mechetina, Hervé N’kaoua, Carl Pontén, Dora Schwartzberg, John Lenehan, Colin Carr, Cynthia Phelps, Martin Chalifour, David Chan, bland andra, liksom med sin fasta pianopartner Ilya Kazantsev. Tillsammans med Ilya har Sergey spelat in flera cd-skivor med traditionell cello- och pianorepertoar, samt deras egna transkriptioner inspelade på albumet Elegy. Vidare är Sergey medlem i den hyllade ensemblen Hermitage Piano Trio tillsammans med Ilya och violinisten Misha Keylin.

Utöver segern i Tjajkovskijtävlingen har Sergey erhållit Golden Talent Award 2008 från Russian Performing Arts Foundation samt topplacerats och prisbelönats vid Justuz Johann Friedrich Dotzhauer-Wettbewerb i Tyskland, David Popper International Cello Competition i Ungern och American String Teachers Associations tävling i Detroit. Sergeys kammarmusikframföranden har också gett honom en utmärkelse från Lyrica Chamber Music Series då han blev deras Young Artist of the Year. Han har även mottagit förstapriser från Chamber Music Foundation of New England och i Swedish International Duo Competition. 

Sergey har samarbetat med framstående dirigenter som Vladimir Spivakov, Dmitry Sitkovetsky, Yan Pascal Tortilier, Mikhail Pletnev, Maxim Vengerov, Oue Eiji, Yuri Simonov, Christopher Zimmerman, Uri Bashmet, Jonathan McPhee, Yuri Botnari, Alexey Shabalin, bland många andra.

Våren 2014 debuterade Sergey som dirigent. Han ger frekvent mästarkurser för solocellister och kammarmusikgrupper vid högskolor och universitet världen över. 

Sergey är född i en cellistfamilj och började spela cello vid fem års ålder med sin mamma, Maria Zhuravleva, som lärare. Senare studerade han vid Central Music School och utexaminerades vid Moskvakonservatoriet där han studerade för den ansedda professorn Natalia Shakhovskaya. Han har även diplomexamen från Longy School of Music i Boston där han undervisades av Grammynominerade cellisten Terry King. Under studietiden vid Moskvakonservatoriet handleddes Sergey av Mstislav Rostropovich. Sergey har hörts i rysk nationell tv vid framträdanden med Moskvafilharmonikerna i deras serie 2000-talets stjärnor, samt i livekonserter i Boston NPR:s radiostation WGBH. Hans framträdanden har även sänts av NHK Japan.

Sergey är sedan cirka 20 år tillbaka amerikansk medborgare, bosatt i New York tillsammans med sin hustru Nika och sonen Noah.

Carl Pontén introducerades till musiken i tidig ålder. Ett av hans starkaste första minnen är när han satt med sin far och lyssnade till inspelningar där Jussi Björling sjöng italiensk opera, och på Alexander Brailowskys passionerade Chopintolkningar. Vid sidan om piano- och trumpetstudier gillade Carl även improvisation och att skriva egen musik. Som 18-åring flyttade han till Florens, Italien för studier för professor Pietro Rigacci. Carl studerade även i kammarmusikklassen för Dario di Rosa och Maureen Jones i Trieste (Scuola superiore di musica da camera del Trio di Trieste). Efter solistdiplomexamen 1992 studerade Carl en tid vid Mozarteum i Salzburg för Andrzej Jasinski.

Carl har framträtt i många länder världen över: Italien, Spanien, Tyskland, England, Luxemburg, Holland, Belgien, Island, Israel, Colombia, Kuba och USA. Han har även gjort radio- och tv-inspelningar i många av dessa länder. Han har haft tillfälle att framträda med många eminenta kammarmusiker, såsom Dimitri Ashkenazy, Sergey Antonov, Stanislav Apolin och David Oistrakh String Quartet. Vidare har Carl gett ett flertal mästarklasser, bland annat vid musikhögskolan i Karlsruhe och vid musikkonservatoriet i Sarajevo.

1994 startade Carl Julitafestivalen och 2002 Swedish International Duo Competition, Sveriges första internationella kammarmusiktävling. Han har erhållit ett flertal priser och utmärkelser, däribland Region Sörmlands kulturpris, Katrineholms kommuns utmärkelse Årets ambassadör, samt stipendier från Kungliga Musikaliska Akademien. 

På senare år har Carl utvecklat ett intresse för mer innovativa uttrycksformer där han använder sin grund inom klassisk musik i kombination med synthesizerljud och slagverk för att skapa nya ljudlandskap och musikaliska vägar.

Här finns videoinspelningar där bland andra Carl framträder i Skansenmuseet vid Julita gård.

Tito Ciccarese är en synnerligen eklektisk flöjtist som under sin karriär har etablerat sig som en skicklig kammarmusikutövare, efter ovärderlig vägledning från sin mentor Guido Corti. Tito föddes i den italienska staden Cesena och inledde sina studier hos professor Giovanni Gatti vid konservatoriet i hemstaden, för att så småningom ta examen hos professor Maurizia Maraldi. Tito fortsatte sedan att finslipa sina färdigheter, undervisad av flöjtister i toppklass såsom William Bennett, Auréle Nicolét, Patrick Gallois och Jànos Bàlint. 

Tito har sedan dess grundat många kammarensembler, med vilka han framfört de flesta av de större kompositionerna som skrivits för hans instrument. Hans konstnärliga strävanden har inte begränsats till vad som setts eller hörts tidigare; hans innovativa anda har ständigt drivit honom att utforska originell repertoar och experimentera med unika instrumentbesättningar, vilket han visat under mer än 950 konserter genomförda under mer än 30 år. Hans uppfinningsrikedom har också lett till fruktbara samarbeten med samtida kompositörer, vilka har skrivit originalstycken specifikt för Tito och som uruppförts av honom: Mario Pagotto, Marco Betta, Teresa Procaccini, Massimo Di Gesu, Alessandro Spazzoli, Paolo Pessina, Aurelio Scotto, Fabrizio Festa och Stefano Nanni.

Tito är lika uppskattad som soloartist. Han har tilldelats ett antal nationella och internationella utmärkelser samt uppträtt tillsammans med kända musiker som Claudio Marcotulli, Guido Corti, Alessio Allegrini, Jànos Balint, Mikhail Pethukov, Dimitri Ashkenazy, Cesare Chiacchiaretta, Scilla Cristiano, Mario Marzi, Bruno Canino och Ulrike Hoffman.

Han har framträtt vid talrika stora musikinstitut och evenemang i Italien, samt i Österrike (Salzburg), Schweiz, Tyskland (Gitarrenfestival Nordhorn), England, Irland (Castleknock Festival i Dublin), Frankrike, Spanien (internationella musikfestivalen i Villa Navas de San Juan), Mallorca (Festival de Palma de Mallorca), Portugal (Palacio Real de Lisboa, universitetet i Coimbra), Sverige (Vivaldifestivalen), Norge, Danmark, Finland (där Tito blev den förste italienske musikern att uppträda norr om polcirkeln), Rumänien (Sala Enescu i Bukarest, Settimana Internazionale della Musica Italiana i Craiova), Bulgarien, Lettland, Polen (Karol Szymanowski Music Days i Krakow), Ryssland, Slovenien, Kroatien, Albanien, Kosovo (ReMusica Festival), Kanada, USA och Mexiko.

Han har hyllats av både kritiker och publik och har under de senaste åren planerat och genomfört ännu mer ambitiösa projekt. Efter sitt framträdande i Carnegie Hall i New York 2012 gav han ett soloframträdande vid Kurskfestivalen, ackompanjerad av Ryska kammarorkestern, och framförde den kompletta versionen av J.S. Bachs Musikalisches Opfer tillsammans med några av Rysslands främsta musiker i Vita salen på Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva. De närmaste åren framträder han vid ett antal konserter i Grekland, Tyskland, Thailand, Korea, Finland och England.

Karriären har dock inte enbart omfattat klassisk musik; på senare år har Tito som medlem i ensemblen Rock in Frac presenterat en repertoar inspirerad av den italienska progressiva rockscenen (New Trolls’ Concerti Grossi och Premiata Forneria Marconis musikal Dracula).

Under sin parallella karriär som musiklärare har Tito hållit kurser, workshops och hyllade masterclasses i Italien, Mexiko och på Balkan.

Stefano Bertozzi tog examen i klarinett vid Conservatorio Rossini i Pesaro 1987. Han studerade för Renzo Angelini och Gino Partisani, sedan vid Accademia Musicale Umbra för Piero Vincenti och vid Accademia Musicale Chigiana i Siena för Giuseppe Garbarino.

Stefano har vunnit flera nationella och internationella tävlingar på olika platser: Moncalieri, Penisola Sorrentina 1987, Marcianise 1987, Perugia 1991, Ostuni 1991, Macerata Feltria 1993, Vigliano Biellese 1995, AMA Calabria 1995 (sektionen för kammarmusik), AMA Calabria 1995 (sektionen för samtida musik), Perugia 1997, Ravenna 1997, Riviera del Conero 1998.

Han har bedrivit en intensiv konsertverksamhet och spelat i olika konstellationer, däribland Trio Tenet, Quartetto Claravoce och Ensemble Erasmus. Han har framträtt vid ansedda musikevenemang och festivaler såsom Settimane Musicali i Lugano, Gioventù Musicale Portuguese, Teatro La Fenice i Venedig, Consorzio I Teatri di Reggio Emilia, Endas Musica, Agimus, i Gasteig i München etcetera, och i ett flertal länder: Tyskland, Slovakien, Tjeckien, Polen, Österrike, Schweiz, Frankrike, Spanien, Portugal, Albanien, Kosovo, Tunisien, Chile, Venezuela.

Stefano har samarbetat med flera italienska orkestrar och har som solist spelat med Stanislao Falchi-orkestern i Terni, Olsztyns filharmoniska orkester (Polen), Slupsk kammarorkester (Polen), Košice filharmoniska orkester (Slovakien), Carabobo symfoniorkester (Venezuela) och Open City Orchestra. Med den senare medverkade Stefano som klarinettist och basklarinettist vid flertalet inspelningar av musik till filmer.

Utöver sin verksamhet som musiker undervisar Stefano i klarinett vid det statliga Francesco Venezze-konservatoriet i Rovigo.

Luca Ridolfi tog examen med högsta betyg vid Conservatorio Rossini i Pesaro där han gick i Lino Brandolinis klass. Som fullvärdig student deltog Luca i Francesco Bossones kurs vid Accademia Nazionale di Santa Cecilia i Rom. Därefter följde studier för Marco Lugaresi vid Conservatorio Frescobaldi i Ferrara och Conservatorio Bruno Maderna i Cesena, där Luca också specialiserade sig på kontrafagott med Alessandro Battaglini och Stefano Semprini som lärare.

Luca har huvudsakligen samarbetat med följande orkestrar: Orchestra del Teatro Petruzzelli i Bari, Orchestra Sinfonica Verdi i Milano, Orchestra Sinfonica Nazionale della Rai, Orchestra Sinfonica di San Remo, Orchestra Sinfonica Rossini di Pesaro, Orchestra dei Pomeriggi musicali di Milano, Toscanas symfoniorkester, Orchestra Filarmonica regionale delle Marche, Eso Symphony Orhestra samt Wunderkammer Orchestra. Med den senare framförde han som solist C.M. von Webers konsert i F-dur för fagott och orkester.

Exempel på viktiga platser där Luca framträtt är Marinskijteatern i Sankt Petersburg, konserthuset Kitara i Sapporo, Bunkamura i Tokyo och Sala Santa Cecilia i Rom. Han har deltagit i nationella och internationella festivaler såsom Ravello Festival, Rossini Opera Festival och Macerata Opera Festival. 

Luca har samarbetat med en rad framstående dirigenter och solister, däribland Zubin Mehta, Daniel Cohen, John Axelrod, Wayne Marshall, Claus Peter Flor, Alpesh Chauhan, Gyorgy Kurtàg, Alberto Zedda, Hubert Soudant, Massimo Quarta, Giovanni Sollima, Mario Caroli, Natalia Lomeiko och José Carreras. 

Luca är representerad på inspelningar för skivbolagen Sony, Tactus och Bizart.

Dick Harrison är professor i historia vid Lunds universitet och författare till ett fyrtiotal böcker. Till hans mest kända verk hör Stora döden, som vann Augustpriset i fackboksklassen år 2000, trilogin Slaveri: En världshistoria om ofrihet (2006–2008) och Ett stort lidande har kommit över oss: Historien om trettioåriga kriget (2014). 

Han framträder ofta i radio och tv som sakkunnig i samhällsfrågor med historisk vinkling och har en kolumn i Svenska Dagbladet, ”Harrisons Historia”. Tillsammans med Ellinor Persson har han två gånger vunnit SVT:s På Spåret.

The Gothenburg Combo är gitarrduon som har turnerat världen över och gett hundratals konserter i Sydamerika, Nordamerika, Asien, Europa, Australien och Nya Zeeland – ja, faktiskt på alla kontinenter utom på Antarktis! Duons enastående musikaliska samspel, rasande skickliga och briljanta gitarrspel, deras omväxlande och omtumlande konserter och ovanligt starka scennärvaro har rönt stor uppmärksamhet. Med sina kritikerhyllade skivor (bland annat fyra 5:or på raken i Dagens Nyheter för sina fyra senaste skivor!) och samarbeten med konstnärer ur alla genrer har de gjort succé både internationellt och nationellt. De senaste åren har de samarbetat med bland andra Terry Riley, Pernilla August, Dick Harrison, Lina Nyberg, Reine Brynolfsson och Lena Willemark. The Gothenburg Combo har även framträtt i Kulturfrågan Kontrapunkt i SVT. Se inslaget här. 

2004 vann The Gothenburg Combo första pris och publikpriset för bästa scenframträdande i den internationella tävlingen 13ème Concours International de Guitare en Duo. Tävlingen hålls i Montélimar i södra Frankrike och är världens största duotävling för gitarrister. Sedan dess har The Gothenburg Combo turnerat och erövrat publikens och kritikernas hjärtan ibland annat Kina, USA, Chile, Australien, Tyskland, Mexiko, Nya Zeeland, Frankrike, Storbritannien, Spanien, Peru, Turkiet, Holland, Finland, Bolivia, Dominikanska republiken, Albanien. Estland, Litauen, Nordirland, Danmark, Norge och Lettland.

Med skivan Soundscapes (ett urval kan höras här) slog The Gothenburg Combo igenom ordentligt även som skivartister. Cd:n innehåller minimalistisk gitarrmusik av bland andra Steve Reich och släpptes i samband med att denne erhöll Polarpriset. The Gothenburg Combo framträdde också vid prisutdelningsceremonin. Sketches of the World (2010) som innehåller duons egna kompositioner fick lysande recensioner och utnämndes till årets viktigaste klassiska album i Dagens Nyheter. Albumet Guitarscapes som inkluderar bland annat Terry Rileys verk In C erhöll Manifestpriset och ledde till ett samarbete och en turné med kompositören och musikern Terry Riley himself! Seascapes, som hyllades unisont av både svenska och internationella kritiker, är ett konceptalbum som bygger på Jules Vernes klassiska roman En världsomsegling under havet.

För sin gärning inom den samtida musiken belönades The Gothenburg Combo år 2009 med Föreningen Svenska Tonsättares Interpretpris ”för sin förmåga att kombinera stringens i sina musikaliska tolkningar med en öppen och kreativ inställning till formerna för framförandet av nutida musik”.

The Gothenburg Combos repertoar innehåller allt från personliga tolkningar av de spanska och latinamerikanska gitarrklassikerna, egna arrangemang av musik av Bach, Debussy, Brahms och Rossini, traditionell kinesisk, afrikansk, sydamerikansk och svensk folkmusik, personliga tolkningar av Michael Jackson-, ABBA- och Beach Boys-låtar, till duons egna hyllade kompositioner. Från klassiska mästerverk till helt nyskrivna verk av samtida kompositörer, allt framfört med samma kärleksfulla värme och starka närvaro. Flera videoklipp där The Gothenburg Combo framför prov från sin breda repertoar finns exempelvis här.